En guide för dig som undersöker IVF i Sverige — oavsett om du väljer offentlig eller privat vård.
Det finns två vägar till IVF i Sverige: offentlig vård via din region eller privatfinansierad vård. Den avgörande skillnaden är väntetid och kostnad.
Offentliga kliniker erbjuder IVF kostnadsfritt (du betalar endast patientavgift) för de som uppfyller regionens kriterier. Kriterierna varierar per region men inkluderar vanligtvis åldersgränser, BMI-krav och begränsning till ett visst antal försök. Nackdelen är väntetiden — den varierar från ca 12 månader (Örebro) till ca 20 månader (SUS Malmö och Sahlgrenska).
Privata kliniker erbjuder snabbare start — vanligtvis 1–2 månaders väntetid — men du betalar hela kostnaden själv, 39 000–99 000 kr per behandling exklusive läkemedel. Läkemedlen tillkommer med ca 3 500–6 000 kr per cykel, men ingår i läkemedelsförmånen vilket begränsar din egenavgift till 2 950–3 800 kr per 12-månadersperiod.
En tredje väg är privata kliniker med regionavtal. Dessa kan utföra behandling finansierad av din region, med kortare väntetid än den offentliga kliniken. Du betalar den lägre offentliga patientavgiften. 7 privata kliniker i Sverige har regionavtal.
En IVF/ICSI-behandling kostar 39 000–99 000 kr på privata kliniker i Sverige (2026). Prisskillnaderna är ibland geografiska — kliniker i Malmö och Uppsala tenderar att ha lägre priser än Stockholm.
Flera kliniker erbjuder paket med 3 behandlingar till ett fast pris (74 000–99 000 kr). Dessa är prisvärda om du räknar med att behöva fler än ett försök, och ger ofta även prioriterad tid och inkluderad embryofrysförvaring.
Läkemedel är den kostnad som flest missar. Stimuleringshormoner och stödläkemedel kostar 3 500–6 000 kr per cykel utöver klinikens paketpris. Nästan alla IVF-läkemedel ingår i det svenska högkostnadsskyddet — din totala egenavgift begränsas till 3 800 kr per 12-månadsperiod (nytt system från 2025).
IVF (in vitro-fertilisering): Ägg och spermier blandas i en skål och befruktning sker naturligt. Standardmetoden för de flesta par.
ICSI (intracytoplasmatisk spermieinjektion): En enskild spermie injiceras direkt in i ägget. Används primärt vid manlig infertilitet — lågt antal spermier, dålig rörlighet eller morfologi. Nästan alla svenska kliniker erbjuder IVF och ICSI till samma pris.
Äggdonation: Om egna ägg inte kan användas kan ägg doneras av en annan kvinna. Inte alla kliniker har en aktiv äggbank — väntetiden på donerade ägg kan vara lång. Akademiska sjukhuset i Uppsala är särskilt känt för donatorrekrytering.
PGT-A (preimplantationsgenetisk testning): Embryon testas genetiskt innan de förs in, för att välja de med bäst förutsättningar. Erbjuds av ett fåtal kliniker i Sverige och innebär extra kostnader. Karolinska och Sahlgrenska är de nationellt utpekade NHV-centra för PGT.
ROPA: Används av samkönade par med livmoder. En partners ägg befruktas och embryot sätts in hos den andra partnern. Tillgängligt vid ett fåtal kliniker.
Kliniker rapporterar framgångsfrekvenser på olika sätt: per påbörjad cykel, per ägguttag, per embryotransfer eller per levande födslar. En klinik som rapporterar "35% framgång" kan mena något helt annat än en annan som rapporterar samma siffra.
Den mest rättvisande måttet är levande födslar per embryotransfer. Nationell statistik publiceras i Q-IVF (kvalitetsregistret för IVF i Sverige). Siffrorna i IVF Kartan baseras på klinikernas egna publika data och bör användas som relativa mått snarare än absoluta löften.
De flesta svenska regioner finansierar 3 färska IVF-försök plus tillhörande frysta embryotransfer. Exakta regler varierar — åldersgrupper, BMI-krav och om du har barn sedan tidigare spelar in. Kontrollera alltid på 1177.se vad som gäller i din specifika region.
Observera att privata kliniker med regionavtal lyder under samma regionala regler som offentliga kliniker när det gäller antal subventionerade behandlingar.